Kontinuitetsprincipen får ge vika i ny dom från Svea hovrätt

Den s.k. kontinuitetsprincipen, vilken bygger på tanken att man så långt som möjligt ska undvika att bryta en för barnet fungerande ordning, är en stadig grundpelare i bedömningen av barnets bästa. Med hänvisning till att det i allmänhet är till ett barns bästa att bo kvar i sin invanda miljö överflyttar därför domstolen sällan vårdnaden från en förälder till den andra. Denna princip fick dock ge vika när den ställdes mot den s.k. umgängesprincipen i mål nr T 7802-22 från Svea hovrätt.

Umgängesprincipen innebär att ett barn enligt lag har rätt till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. I målet ägnade sig mamman åt umgängessabotage och barnen hade därför enbart träffat sin pappa vid ett fåtal tillfällen de senaste åren. Domstolen konstaterade att mamman genom sitt umgängessabotage allvarligt brustit som vårdnadshavare.

Domstolens fick i slutändan göra en avvägning mellan risken att en överföring av vårdnaden skulle bli omtumlande för barnen och risken att barnen aldrig skulle kunna bygga upp en relation med sin pappa. Avgörande i avvägningen blev att barnen på längre sikt kunde tillförsäkras en nära och god kontakt med båda föräldrar om vårdnaden överflyttades till pappan och kontinuitetsprincipen fick därmed ge vika.