Uteblivet umgänge: Grund för vårdnadsöverflyttning?

I vårdnads-och umgängesfrågor rörande barn är barns behov av en nära och god kontakt med båda föräldrar särskilt framhållen i lagtexten. I de fall en förälder har ensam vårdnad om ett barn förutsätts barnet ha rätt till umgänge med den förälder barnet inte bor hos. Om denna umgängesrätt motverkas av boendeföräldern kan det i vissa fall motivera en vårdnadsöverflyttning. I ett nytt avgörande från Högsta domstolen, mål T 4560-23 ”Det uteblivna umgänget”, hanteras frågan om vårdnadsöverflyttning när vårdnadshavaren inte tillgodosett barnets umgängesrätt med den andra föräldern. 

Rättsfallet rörde två barn, J och T, som under en tid haft umgängesrätt med sin pappa. Vårdnad om barnen hade mamman, som även levde med skyddade personuppgifter eftersom hon var rädd för pappan. Mamman hade inte låtit barnen ha umgänge med pappan på det vis som var beslutat. Frågan blev om vårdnaden om barnen på grund av detta skulle överflyttas från mamman till pappan. 

Hur resonerade då Högsta domstolen i målet? I domen framhålls att barnets bästa är avgörande för alla beslut rörande vårdnad och umgänge. Om en förälder uppvisar bristande förmåga att tillgodose barnets grundläggande behov kan det vara skäl för vårdnadsöverflyttning. Domstolen nämner även att om en förälder utan godtagbara skäl motverkar umgänget mellan barnet och den andra föräldern kan det utgöra en allvarlig brist i omsorgen. Det faktum att mamman hade skyddade personuppgifter utgjorde inte tillräckliga skäl för att motverka barnens rätt till umgänge med pappan. Hon hade därmed brustit i omsorg om barnen. 

Helhetsbedömningen gav dock för handen att det ändå var bäst för barnen att mamman fortsättningsvis hade vårdnaden om dem. I helhetsbedömningen väger domstolen ett kortsiktigt och långsiktigt perspektiv mot varandra. De långsiktiga fördelar som nämns handlar om att barnen bland annat inte skulle leva med skyddade personuppgifter om pappan hade vårdnaden om dem. Ur ett kortsiktigt perspektiv så skulle en vårdnadsöverflyttning dock innebära en ingripande förändring för barnen. Förändringen skulle enligt domstolen försämra barnens kontinuitet och förutsägbarhet i vardagen. Detta argument kan kopplas till den s.k. kontinuitetsprincipen som ofta nämns inom familjerätten. Principen handlar kortfattat om att ett grundläggande behov för barn är behovet av stabilitet och trygghet i sin tillvaro. Utfallet av helhetsbedömningen blev att de stora nackdelar som uppstår på kort sikt överväger eventuella långsiktiga fördelar. Barnen skulle fortsätta att endast ha umgänge med pappan. Domstolen beslutade dock att det bör föreläggas att mamman vid vite lämnar barnen för umgänge med pappan. 

Rättsfallet kan i framtiden användas för att ge vägledning i liknande mål. 

Frågor om vårdnad, umgänge och barnets bästa är inte sällan komplexa och alla fall är unika. Vi på Finnveden advokatbyrå har lång erfarenhet av området och bistår gärna med hjälp, så tveka inte på att höra av dig!